Den här dagboken med mina tankar och minnen om Jonny, handlar också om livet med mina ljuvliga änglar som gång på gång drar upp mig ur min förtvivlan. Deras underbara vänskap är en nåd.
Nyårsafton. Möte med både Anna och Saga var trösterikt.
30/12 onsdag. Ytterligare en dag i kyrkan med minnen och sorg.
29/12 tisdag. Lång dag i kyrkan med bön om återförening
28/12 måndag. Flera av mina närmaste kära vänner kom i min väg i dag och det behövdes för att stilla ångesten
27/12 söndag. Vi möts kanske snart Jonny.
Annandag jul är du i mina tankar hela tiden Jonny
Juldagen blev förunderligt harmonisk med ljusa minnen av vår tid tillsammans. Jag fick sitta länge ensam i kyrkan och begrunda allt som hände och allt som måste hända.
Julaftonen blev en explosion i känslor. Skakande sorg men också lycka i möten med de tre änglar som gör mitt liv varmt och ljust mitt i smärtan.
23/12 onsdag och jag saknar dig obeskrivligt mycket Jonny. Det känns tungt att andas och jag ber för din själ och för vår återförening.
22/12 tisdag och bara mörker igen
21/12 måndag. När det värkte i både kropp och själ hände det förunderliga igen. Mia ringde och ville bara umgås ett tag och så skingrades mörkret och smärtan igen. Livet har så många ljuspunkter tack vare mina änglar som tycks ana när jag behöver ljus och värme i själen.
20/12 söndag och outhärdlig saknad
19/12 lördag och sorgen är bedövande.
18/12 fredag och en underbar dag med Mia skingrade mörkret.
När jag känner att jag inte orkar med verkligheten hör de av sig mina fantastiska änglar.
17/12 torsdag. Vi möts nog snart.
16/12 onsdag. Jag är i kyrkan hela dagen så jag har nära hit men jag vill bygga snögubbar med dig igen Jonny.
15/12 tisdag. Kallt ute och kallt inombords. Sorgen, smärtan och skulden sargar själen.
14/12 måndag. Solen skiner men det känns ändå mörkt.
13/12 söndag tung söndag
12/12 lördag och förlamande sorg.
11/12 fredag kväll efter flera timmar i kyrkan
10/12 torsdag. Skuld ångest och bitterhet. Jag såg allt men gjorde inget. Min feghet är oförlåtlig.
9/12 onsdag och ytterligare en dag mot återföreningen.
8/12 tisdag. De här dagarna möter jag flera hundra förskolebarn och det påminner mig om den underbara tiden när du var barn Jonny och jag saknar dig så att det värker i själen.
7/12 måndag. Gårdagen blev en dag med dig i tankarna hela tiden. Två gudstjänster och du var nära varje stund.
5/12 lördag. En hel dag med Mia är som balsam för min själ.
4/12 fredag före mässan med Mariadöttrarna.
3/12 torsdag. Förväntan, bön, tro och längtan.
2/12 onsdag. En mörk dag. En livets balansgång med döden i väntrummet.
1/12 tisdag. Outhärdligt trött och sorgsen.
30/11 måndag. Jag saknar dig så att det värker i själen.
29/11 söndag. Jag minns hur du undrade hur det skulle bli när du inte längre är med. Jag vet i alla fall hur det blev för mig. Det blev sorg, saknad, skuld och ångest. Som en direkt följd av att du lämnade min livsstig, kom mina underbara nya vänner in på den och de ger mig livslust trots längtan efter återförening. I morse ringde Saga och ville komma hit för att göra julgodis. Det var din och min viktigaste julpryl. Det är förunderlig nåd.
28/11 lördag. Efter en hektisk dag känns det rofyllt mitt i all ångest att kunna gå hit för att minnas och be.
27/11 fredag. Under kvällens möte med mina tolv underbara Mariadöttrar kändes det som att du var med Jonny.
26/11 torsdag. Allt vi pratade om den sista dagen snurrar som en grammofonskiva i huvudet och det gör så ont så ont så ont.
25/11 onsdag. Det skulle bli lugnt sade du Jonny. Det skulle ordna sig och jag hoppas.
24/11 tisdag. Om böner hjälper så ses vi snart.
23/11 måndag. Verkligheten slog ned som en blixt i medvetandet och sorgen förlamar.
22/11 söndag. Mörkret skingrades av en spännande dröm.
21/11 lördag. En försvunnen dag.
20/11 fredag. Efter kvällen med Mariadöttrarna lever hoppet.
19/11 torsdag.---
18/11 onsdag. ---
17/11 tisdag. Kaos igen.
16/11 måndag. Tomt.
15/11 söndag med din och min kära Anna B
14/11 lördag kväll.
Fredagen den trettonde i ösregn. Nu går jag in i kyrkan och tänder tre ljus.
12/11 torsdag. Sorgen och smärtan gör det tungt att andas
11/11 onsdag blev en heldag med Johanna och Mia.
10/11 tisdag blev en svart dag.
9/11 måndag kväll med totalt kaos.
8/11 söndag med stillhet och längtan
7/11 lördag. En heldag med pastoratets konfirmander var glädjefylld och sorgsen samtidigt
6/11 fredag med förlamande tung tomhet
5/11 torsdag och totalt inre kaos
4/11 onsdag och det ofattbara blir ännu mera ofattbart
3/11 tisdag och treenigheten börjar sätta sig
2/11 måndag med total dimma i medvetandet
1/11 söndag kväll och totalt kaos i medvetandet.
31/10 lördag kväll efter allhelgonadagens minnesgudstjänst
30/10 fredag kväll är jag fortfarande omtumlad av det som har hänt
29/10 torsdag kväll och kortslutning i medvetandet
28/10 onsdag och efter lite sömn börjar jag vänja mig vid att vi är tre
27/10. tisdag. Efter tre sömnstörda nätter och allmän förvirring hände detta och nu känns det nära.
26/10 tidig måndag morgon och dimman börjar lätta i huvudet. Jag är ödmjukt tacksam för de ofattbart många underbara unga kvinnor som kom in på min livsväg som en direkt följd av att du lämnade den Jonny. Genom Anna har de blivit kära vänner och nu håller de mig under armarna. Ändå inser jag att du och jag kommer närmare varandra igen. Det är åldrandets irreversibla process och ibland längtar jag fast livet med mina jordiska änglar är så underbart. Tills dess vistas jag ofta i det inre rum som Anna byggde upp åt dig och mig.
25/10 söndag. Det är dimmigt i medvetandet och enda ljuset är att jag snart möter Anna och Lisa.
24/10 lördag. Jag har varit vaken sedan torsdag morgon men känner mig ändå inte trött och det är inte enbart hostan som håller mig vaken.
23/10 fredag. Du känns nära nu.
22/10 torsdag. jag skriker inombords.
21/10 onsdag. Nästan varje dag i snart fem år har jag varit här och talat till dig om alla svek och varje gång har jag tagit en bild och lagt in här. Bilderna är viktiga för mig och en länk som jag inte förstår riktigt själv men jag fortsätter så länge jag orkar. Jag saknar dig så att jag vill skrika ut min sorg.
20/10 tisdag. Det blev en dag i soffan och massor med musik som påminner om dig Jonny.
19/10 måndag med ovanlig frid i sinnet. Under kvällens meditationsmässa kändes du nära.
18/10 söndag och ytterligare en dag med magiska möten. Först av en ren slump mötte jag Moa som ledde till att Maria ringde vilket ledde till att jag mötte Kajsa.
17/10 lördag. De två människor som påverkar mitt liv mest, de som ger mig ofattbar värme dök upp i går och i dag. Saga ville träffa mig i kväll och i går mötte jag Anna. Nu känns det ljust igen trots allt som har hänt.
16/10 fredag. Först i dag, när jag skulle möta Anna, kände jag att jag skulle klara av att titta i dagboken du fick av mig och förstod hur nära varandra vi stod och fortfarande står när jag läste det du skrev. Jag saknar dig så att själen värker!
15/10 torsdag. Efter två riktigt tunga dagar hörde Anna av sig med glädjebudskap som gjorde dagen ljusare.
14/10 onsdag. När det är som mörkast kommer en god vän. I dag var det Elin.
13/10 tisdag.
12/10 måndag. Utan mina underbara vänner skulle det vara meningslöst.
11/10 söndag. Sedan jag var här i går har det varit så tungt att andas för klumpen i halsen och tårarna men som så ofta i de tyngsta stunderna mötte jag en av mina underbara vänner. Nu var det Nelly som skänkte ljus och värme.
10/10 lördag. Under dagens barndop brast det inom mig och sorgen fick mig på knä. Det är 26 år sedan du döptes.
9/10 fredag. Cykling brukar återställa balansen i huvudet men i dag hjälper ingenting. Det gör bara ont.
8/10 torsdag. I dag blev det som jordbävning i huvudet igen när jag tänkte på att det är mer än fem år sedan jag hörde dina sista ord till mig. Orden som hela tiden ekar i mitt medvetande: "Det är lugnt morfar, det ordnar sig." Det är inte lugnt och det har inte ordnat sig.
7/10 onsdag. När jag lägger in bilderna här fylls jag varje gång av tankar på vad jag borde ha gjort för att rädda dig och minns väldigt många stunder där jag svek dig när du behövde mig. Jag såg allt men gjorde inget.
6/10 tisdag kväll. Efter en heldag med Mia har styrkan infunnit sig igen.
5/10 måndag. När jag hade varit här och det kändes tungt ringde Mia och ville träffa mig i morgon. Det är förunderligt med de här underbara vännerna som tar hand om mig. Det är en nåd.
4/10 söndag och fortsatt stilla med tro och hopp.
3/10 lördag är det stilla i själen och det känns som att du går bredvid mig.
2/10 fredag blev en dag med sorg och glädje blandat när jag mötte Anna.
1/10 torsdag och matthet
30/9 onsdag flera mils cyklande men mörkret hade lagt sig i själen. Då hände det magiska som har hänt så många gånger. Nyss (19.30) hörde Anna av sig och skingrade mörkret. Vi ska gå på mässa på fredag och hedra dig. När det har varit som mest hopplöst har Anna och Saga spontant kontaktat mig och det känns som att jag har skyddsänglar.
Jag önskar att du hade haft skyddsänglar så att du hade kunnat vara kvar hos oss men du är ständigt med mig ändå.
29/9 tisdag blev en lång dag med fem timmars cyklande för att rensa huvudet efter gårdagen. I går kväll satt Ted och jag hemma och saknade dig tillsammans.
28/9 måndag klockan 03.30 fem år efter att du gick ur tiden.
28/9 måndag lite senare.
27/9 söndag. I morgon är det fem år sedan du gick ur tiden Jonny.
Sorgen, smärtan och saknaden känns mer och mer för varje dag.
26/9 lördag. Jag såg allt och gjorde inget av feghet och enfald.
25/9 fredag. Kraftlös.
24/9 torsdag. Dags att ta tag i tillvaron eller ge upp. Mina underbara vänner ger ljus värme och livslust.
23/9 onsdag utan ork utan händelser bara längtan.
22/9 tisdag och känslan av trötthet är påtaglig. Energin börjar ebba ut.
21/9 måndag. Bön och tillit.
20/9 söndag. Dina sista ord till mig ekar i mitt medvetande. "Det är lugnt morfar, det ordnar sig. Jag vet vad jag gör." Det är allt annat än lugnt Jonny och jag längtar efter att det ska ordna sig.
19/9 lördag kväll efter en lång dag i retreat-tystnad och tankar på dig Jonny.
18/9 fredag. På vägen hit kom det för mig att jag skulle köpa ett nytt grönvitt stenhjärta och när jag kom hit var det gamla hjärtat borta. Det hjärtat hade legat på din minnessten i flera år och på något sätt visste jag att det var borta innan jag kom hit. Efter det blev jag sittande i kyrkan länge ensam innan jag åkte till mina kära systrar i Vallby.
17/9 torsdag. Jag saknar dig så att det värker i själen!
16/9 onsdag. Å vad jag har tänkt på din första tid Jonny!
Jag har tänkt på hur min unga dotters graviditet kändes rätt och hur underbart det var att gå omkring med dig i vagnen den första tiden.
Jag har tänkt på våra semestrar i Hälsingland och på hur du liksom försvann när ni flyttade från Täby till Enköping och hur jag flyttade efter för att vara nära.
Anna kom in på min livsstig för att du lämnade den och genom Anna har mina andra fantastiska vänner kommit in i mitt liv.
Nu är varje dag fylld av sorg och smärta för att du inte är med och berikad med ljus och glädje för mina älskade vänners skull.
-
15/9 tisdag. Mörker men ändå tro hopp och tillit.
14/9 måndag med tung förtvivlan
13/9 söndag. Anna hämtade mig hemma i dag för att vi skulle fira hennes högmässa tillsammans. Varje gång hon och jag möts är du med Jonny.
Vi ska försöka mötas flera söndagar med flera högmässor även när vi båda är besökare i kyrkan och jag tar dig med mig.
Nyss tände jag minnesljus och altarljus för dig i Vårfrukyrkan och saknaden blir tyngre för varje dag.
12/9 lördag kväll innan jag gick in i kyrkan och tände ett ljus för dig Jonny. Sedan satt jag vid altarringen och mindes hur vi tog farväl av dig här efter att du hade lämnat min livsstig och hur mina fem käraste vänner kom in i mitt liv i det här rummet som en följd av att du gick ur tiden.
12/9 lördag. Dina sista ord till mig ekar ständigt i mitt medvetande; Det är lugnt Morfar sade du, det ordnar sig fortsatte du och nu vill jag att det blir lugnt och att det ordnar sig. Det finns bara ett sätt och det kan inte dröja länge nu.
11/9 fredag. En stund ensam i kyrkan och sedan tillsammans med Mariadöttrarna gav frid och lust att möta vännerna igen efter ensamheten som jag behövde för att bearbeta alla minnen som väcks.
10/9 torsdag. Nu har dimman lagt sig igen så att tankarna flyr verkligheten.
9/9 onsdag. Det var som att du satt bredvid mig i kyrkbänken under kvällens sinnesrogudstjänst Jonny.
8/9 tisdag. Tron på en fortsättning och mina underbara vänner gör tillvaron uthärdlig.
7/9 måndag och en förunderlig nåd ges mig av mina underbara vänner som lyser upp i mörkret.
6/9 söndag. Efter att ha umgåtts med Anna och nunnorna samt tillbringat resten av dagen i kyrkan och här känns det lite lugnare just nu.
5/9 lördag. Jag saknar dig så att det värker i själen Jonny!
4/9 fredag och äntligen en stund ensam i kyrkan där vi tog sista farväl av din fysiska tillvaro och nu ber jag om återförening när min tid går ut.
3/9 torsdag kväll och äntligen ett samtal från den som är navet i mitt liv och som är länken till det jag hoppas på. Kanske blir det lugnt Jonny. Kanske ordnar det sig. Kanske får jag frid.
2/9 onsdag och en annan kär röst överraskade mig med lite ljus i mörkret. Ibland känns det som att jag hör orden jag väntar på "Kom nu gubbe det är dags och jag visar vägen. Det blir lugnt morfar, det ordnar sig".
1/9 tisdag slog overkligheten till mig som ett blixtnedslag och det ofattbara blev åter omöjligt att acceptera. Inte ens rösten från den ljuvaste av alla kunde återföra mig till verkligheten.
31/1 måndag och ytterligare en dag i apatisk dimma.
30/8 söndag. Jag minns dina sista ord till mig Jonny. Det är lugnt morfar sade du. Det ordnar sig. Jag längtar tills det blir lugnt och tills det ordnar sig.
29/8 lördag. Nu lade sig dimman igen och inget känns särskilt angeläget. Det borde vara ombytta roller. Du borde stå här med minnen, inte jag.
28/8 fredag kväll efter en intensiv dag som har skingrat mörkret tack vare en underbar vän.
27/8 torsdag. Mörkt mörkt mörkt...
26/8 onsdag och bara trötthet. Nu hjälper inget.
25/8 tisdag. Dimman har lagt sig i mitt inre. Det är bara grått.
24/8 måndag och svårt att fungera
23/8 söndag. Tro och hopp.
22/8 lördag kväll efter en intensiv dag som gav glädje och till sist möte med den som alltid lyckas ge mig tröst men nu känns saknaden extra djup.
21/8 fredag. Nu vissnar blommorna betänkligt men vissnar gör jag också och tröttnar.
20/8 torsdag. En dag i ensamhet kontemplation bön och saknad. Nu vissnar blommorna tills jag orkar plocka nya.
19/9 onsdag och ytterligare en dag när mina underbara vänner berikade mitt liv. Därför kan jag leva vidare med alla minnen av dig Jonny.
18/8 tisdag och självvald ensamhet i begrundan med själsro och visshet om att det snart är tid att mötas igen.
17/8 måndag kväll och själens smärta dominerar. Då ringde Mia och var sällskapssjuk. Utan mina underbara vänner skulle jag krypa ihop och längta bort från allt.
16/6 söndag och det värker nästan lika mycket i kroppen som i själen efter mc-olyckan. Några revben, några sydda rejäla sår och massor med muskelskador blev resultatet av gårdagens försök att flyga med avstamp från hojen. Blodförlusten gjorde mig virrig och det kändes som final men livslusten är stark trots allt.
Dock kände jag att döden inte skrämde mig utan frestade.
De var fysiskt svårt i dag att linka hit med alla skador men desto viktigare kändes det fast jag orkade inte med kyrkängeln i dag. Kanske i morgon. Jag är redo för allt nu Jonny.
15/8 lördag. I dag var det nära att vi återförenades och det kändes bra, men livsviljan tog över. Nästa gång får du visa vägen.
14/8 fredag fanns bara förtvivlan när jag satt i Vattenparken och tänkte på hur det borde vara. Då kom helt oväntat min underbara vän Saga cyklande.
Flera gånger när allt har varit svart har hon kommit med värme och gemenskap. Det är magiskt.
13/8 torsdag och en seg dag efter meteoritspaningsnatt med Mia.
I morgon fyller du 26 och det värker i själen.
12/8 onsdag och många timmar i kyrkan med mina underbara vänner.
11/8 tisdag
Jag sitter här varje dag.
Jag plockar vildblommor nästan varje dag.
Jag tar bilder varje dag.
Jag tänder ljus i kyrkan varje dag.
Jag umgås med mina kära vänner varje dag.
Ofta ber jag innan jag somnar att du ska visa dig för mig i drömmen och säga: "Kom nu gubbe. Det är dags, din tid är ute och jag ska visa vägen. Det är lugnt morfar, det ordnar sig. Det blir inte mörkt. Kom nu så går vi mot ljuset."
Så vaknar jag och vill bara skrika NEJ! NEJ! NEJ!
10/8 måndag. Trots att en kär vän väntade i kyrkan kunde jag inte gå härifrån förrän efter drygt två timmar när jag fick ett märkligt besök.
9/8 söndag blev skogen räddningen från vansinnet igen
8/8 lördag hände det märkliga igen och vi hamnade i skogen. Den varma vänskapen är räddningen för mitt förstånd.
7/8 fredag och åter en märklig impuls som styrde mig till kyrkan sent där jag mötte den ljuvligaste ängeln som ville ut och plocka svamp. Så vändes den här dagen från ångest till varm gemenskap.
6/8 torsdag och jag orkar inte umgås med mina vänner för jag vet att det blir svårt för dem när jag är otröstlig.
Allt är så fel! Det borde vara ombytta roller så att du stod vid min grav och mindes allt vi gjorde tillsammans.
Jag såg allt men gjorde inget för att hindra det som hände med dig.
5/8 onsdag känns det som att det mesta är fullbordat och jag är redo.
4/8 tisdag. En tid innan du lämnade oss undrade du hur det skulle vara om du inte längre var med och svaret är: Outhärdligt!
3/8 måndag räcker inga ord till.
2/8 söndag förlamar sorgen så att det är tungt att andas och svårt att hålla balansen.
1/8 lördag kväll efter en vilsen dag. Tankar om meningslöshet och samtidigt tacksamhet. Hopplöshet och tröst. Mängder av vacker malva och mängder av tårar.
31/7 fredag och ännu en dag i djupaste förtvivlan
30/7 torsdag och det värker i själen
29/7 onsdag i ösregn och missmod.
28/7 tisdag och en lång dag med Mia fick mig att för första gången på länge må riktigt bra. Hon ger mig kraft och livsmod bara genom att finnas i närheten.
27/7 måndag och fyra av mina underbara vänner fanns i närheten när det blev svåruthärdligt i kyrkan.
26/7 söndag. Efter en dag i kyrkan och på kyrkogården är jag tacksam för nåden att få leva med underbara vänner vid min sida.
25/7 lördag kväll efter en svår dag. Jag satt länge i kyrkan med Lena men benen bar inte upp till kyrkogården. Ljus efter ljus i kyrkan.
24/7 fredag kväll. Nattsvart. Det gör så ont så ont.
23/7 torsdag. Försoning och gränslös saknad.
22/7 onsdag och dubbel sorg för nu börjar jag såra människor som jag håller av och som ger mig livsmod.
21/7 tisdag saknaden förlamar och smärtar
20/7 måndag och ytterligare en dag när jag inte ens orkar vara med mina änglar för att de ser hur jag mår. De ska inte bära min sorg.
19/7 söndag kväll och ännu en dag med trösterikt sällskap.
18/7 lördag kväll. I dag när allt kändes nattsvart och meningslöst, hände det igen att jag styrdes till ett underbart möte som gav mig glädje och värme. Förunderligt och nåderikt.
17/7 fredag går livet vidare tack vare underbara vänner
16/7 torsdag i vanmakt
15/7 onsdag följde Lena med hit
14/7 tisdag och en gryende ro efter trösterika samtal.
12/7 och 13/7 med trösterika möten
11/7 lördag. Med saknad och längtan minns jag dina ord; "Det är lugnt morfar, det ordnar sig".
Med ångest minns jag mina ord när du var barn; "Riktiga karlar gråter inte för småsaker"
Det var inga småsaker när vi båda grät till slut.
Nu måste det ordna sig snart så att det blir lugnt.
Jag vill höra orden; Det är dags nu gubbe, kom så visar jag vägen!
10/7 fredag är det som tandvärk i själen
9/7 torsdag och jag som sover fem till sex timmar per natt, vill bara sova i dag. Orken är slut nu.
8/7 onsdag. Många smärtsamma minnen från vår sista dag tillsammans i livet. Dina sista ord som ännu får det att värka i själen; Det är lugnt morfar, det ordnar sig.
Än har det inte blivit lugnt och än har det inte ordnat sig men orden och gråten den sista dagen fick mig att förstå allvaret och då var det för sent.
Jag såg allt som hände och hur det började flera år tidigare med pinan.
Jag såg allt och gjorde inget.
Sveket är oförlåtligt och skulden måste jag bära till livets slut.
Det borde ha varit du som gick till min grav Jonny!
Onsdag kväll efter sinnesrogudstjänsten med alla som överlevde pinan.
7/7 tisdag. Änglatröst mitt i mörkret. Vilken nåd att ha så underbara vänner.
6/7 måndag. Tomt mörkt tungt.
5/7 söndag och det blir bara värre trots att så många av mina närmaste medmänniskor har funnits omkring mig hela dagen.
4/7 lördag och det värker i själen.
3/7 fredag. En lång dag i misströstan och ångest.
2/7 torsdag. Jag saknar ord i kväll. Det är så ofattbart.
1/7 onsdag. Efter en utflykt med Mia känns det ändå fridfullt att komma hem 22.00 och ha kunnat tänka på annat än allt det vidriga.
30/6 tisdag kväll efter en lång dag med Mia, inser jag att mina vänner betyder så mycket så att jag måste separera sorg och smärta från glädje och lycka så att de slipper undra över varför jag försjunker i tankar gång på gång.
29/6 måndag. hela dagen har fyllts av minnen från 1989 och framåt.
Utan mina underbara vänner skulle det inte gå att hålla fasaden uppe men inte ens dem orkade jag med i dag. Jag hoppas att de ändå inte tröttnar och slutar med att bjuda in mig i deras gemenskap för jag orkar inte längre ta kontakt.
28/6 söndag. Ord kan inte beskriva saknaden och smärtan i en trasig själ.
27/6 lördag. Mitt i ångesten sent i går kväll ringde Saga och bara ville prata en stund och så blev det ljust en stund.
26/6 fredag. Inga ord räcker till.
24/6 onsdag. Anders födelsedag och saknaden efter er båda är smärtsam.
23/6 tisdag och jag är väldigt trött i själen.
22/6 måndag och en dag närmare
21/6 söndag
En tröstens dag i sällskap med en av de underbara änglarna
20/6 lördag
Det är lugnt morfar, det ordnar sig, var dina sista ord till mig och nu börjar det ordna sig men det är inte lugnt ännu trots mina änglars dagliga värmande assistans.
19/6 fredag
Efter en fin vecka med mina underbara medmänniskor Mia och Anna är jag här igen och känner en början till frid efter att ha varit i Erkpers med Mia.
Det har varit svårt att ta steget till att besöka den plats där du och jag har haft så många upplevelser tillsammans men nu är det gjort och det känns bra efter fyra år av vånda.
15/6 måndag
Det har blivit mycket skrivande om de unga människor som berikar mitt liv och det är för att de sprider så varmt ljus i mitt mörka ock kalla inre. De gör att jag orkar hålla skenet uppe trots sorgen och smärtan som bara blir svårare att uthärda.
13/6 lördag känns det bara tomt och orkeslöst
12/6 fredag. Hos nunnorna med Lena
11/6 torsdag blev det en lång dag med Mia och Lena och massor med energi
10/6 onsdag. Det blev en heldag och kväll med Lena och Mia i går. Tankarna på dagens begravning behövde skingras och du var med mig hela tiden i dag.
8/6 måndag. De senaste dagarna har
varit längtans, sorgens och smärtans tid och då är det som att mina
ljuvliga änglar har koll. I dag ringde Saga och ville komma hem på en
testund och några timmars kortspel. Sedan ringde Lisa äntligen.
7/6 söndag kom Lena och lyste upp i mörkret som hotade att förlama mig.
6/6 lördag. Hade inte Mia ringt så hade den här dagen blivit för svår
5/6 fredag i sällskap med Saga och Nelly kom det ljus och energi in i mörkret.
4/6 torsdag blev allt helt obegripligt igen
3/6 onsdag är det saknad längtan och minnen
2/6 tisdag är det kallt ute och kallt inombords
1/6 måndag satt jag här länge och försökte begripa det obegripliga men det går inte. Det räcker nu.
31/5 söndag. Gårdagen var bara mörk och förvirrad
29/5 fredag är det bara sorg och saknad
28/5 torsdag. Ytterligare en dag med sorg och smärta men också ytterligare en dag med ljus och glädje tack vare en underbar vän.
27/5 onsdag och oförmåga att göra annat än tänka på det ofattbara.
Då hände det förunderliga. På kvällen ringde underbara Saga och ville träffas. Så kom ljuset in och skingrade smärtan igen.
Det gör bara så ont mitt i allt det ljuvliga att de fantastiska kvinnorna korsade min livsväg som en direkt följd av att du lämnade den.
26/5 tisdag kväll stod jag här och mindes allt kul med dig men också allt det jobbiga. Sedan skrev jag ett brev till de fem som gör livet ljust mitt i sorgen och smärtan. Brevet får ligga bredvid datorn för säkerhets skull så att de får veta vad de har betytt för mig.
25/5 måndag kväll efter ytterligare en dag med en av mina änglar. I morse kändes det omöjligt men en dag till har gått.
24/5 söndag kväll efter en lång dag med Mia känns det hoppfullt igen. Vi möts snart Jonny.
23/5 lördag kväll. I morse hände det som har hänt så ofta. När det är som mörkast ringer Mia och vill göra något kul. En heldag med Mia läker inte såren och lindrar inte smärtan men hon sprider ett klart ljus mitt mörker.
22/5 fredag och mera tomhet.
21/5 torsdag. Tomhet.
20/5 onsdag är allt ofattbart igen det skulle ju vara du som stod vid min grav och tänkte att "vi hade kul gubben och jag" Det hade varit normalt. Nu står jag här nästan varje dag sedan snart fem år och kan inte begripa att jag lät pinan gå så långt. Jag såg allt och gjorde inget. Skulden är ofantlig.
18/5 måndag. I går kunde jag äntligen berätta lite för Anna om vad du och jag upplevde på slutet Jonny och på kvällen höll jag en andakt om dig. Jag längtar efter att kunna berätta om oss utan att bryta ihop.
16/5 lördag ville Anna att vi skulle åka till Vallby tillsammans och då handlar det om dig, Anna och mig
15/5 fredag slöt sig mörkret igen
14/5 torsdag i sällskap med Mia som lyckades sprida ljus i mörkret igen som vanligt
13/5 onsdag kväll i sällskap med en som anser att platsen är för rörig men som insåg att han får ge sig
12/5 tisdag kväll. De här dagen orkade jag inte ens gå ut innan underbara Mia hörde av sig och ville umgås en stund. Det är en förunderlig nåd att ha dessa fantastiska unga kvinnor som vänner.
11/5 måndag kväll. De kvinnor som berikar mitt liv och som sprider ljus och glädje i mörkret och sorgen genom att möta mig och umgås med mig, vill sladdertanterna nu ha bort ur mitt liv.
Först passade inte mina ideologiska betraktelser och nu passar inte mitt privatliv dem så nu kan de dra åt skogen.
6/5 onsdag kväll. Vilken besynnerlig tillvaro! Matt av sorg, gick jag till kyrkan och satt där ensam med ett ljus tänt. När jag sedan kom till torget, mötte jag Pernilla som kramade om mig och gjorde det lite ljusare. När hon gick kom Elin och kramade om mig så att orken kom tillbaka igen.
6/5 onsdag morgon. Igår kväll kom förlamningen igen och i dag orkar jag ingenting. Smärtan sliter själen i trasor och det känns som att det är dags att återförenas vad det än innebär. Det är så svårt att hålla fasaden vardagligt glättad när tankarna hela tiden kretsar runt hur du offrades.
3/5 söndag kväll. När jag satt i kyrkan ensam och förtvivlad i dag, kom den som kan sprida ljus och glädje mitt i all sorg och smärta. Det är en förunderlig nåd.
2/5 lördag kväll och livet känns lite ljusare efter kärt möte
1/5 fredag. Nu har det gått en vecka med förtvivlan och isolation men i morgon möter jag en av de tre änglar som känner mig bättre än jag gör själv.
29/4 onsdag
28/4 tisdag
26/4 söndag.
24/4 fredag. Det känns bra att allt snart är fullbordat. Du är den enda som aldrig har talat om för mig att jag tänker fel, gör fel och har fel åsikter.
Tisdag 21/4 skiner solen varmt ute och inombords är det iskallt
Måndag 20/4 blev en lång dag fylld av ångest, smärta, saknad, sorg och bitterhet
Söndag 19/4 rasade verkligheten ihop igen och jag vill bara lägga mig i sängen och vänta tills det tar slut
Tisdag 14/4. Själsligt förlamad känner jag just nu att min långa jordevandrings mål är nära och vore det inte för mina underbara vänner, skulle jag inte orka många steg till.
Jag vill inte att de ska känna som jag har gjort varje dag sedan tisdagen 28/9 2010; Kunde jag ha gjort något?
Därför hoppas jag på många trösterika och glädjefyllda stunder med dem så länge som möjligt.
-
Torsdag 9/4 minns jag hur du försökte dämpa min oro. Gång på gång sade du:
"Det är lugnt morfar"
"Jag vet vad jag gör"
"Det ordnar sig"
Det blev aldrig lugnt mera efter att du gick ur tiden Jonny.
Det ordnar sig aldrig mera förrän min tid också är ute.
Skärtorsdagskväll
Skärtorsdag 2/4 Jag går på autopilot och planerar ingenting. Det känns just nu inte meningsfullt eftersom ingen är beroende av mig och jag försöker göra mig själv oberoende och redo.
Palmsöndag 29/3
Nattens dröm var märklig och skön. Allt var som det skulle vara och det var som du sade sista gången "Det är lugnt morfar, det ordnar sig". Till slut ordnar det sig.
Onsdag 25/3 måste jag hålla ihop och inte belasta mina vänner med min smärta fast klumpen i halsen gör det svårt att prata med dem när vi är i närheten
Lördag 21/3 är det länge sedan jag stod här och kände tårarna strömma.
Påskspelet för barnen tog all energi under veckan och jag såg dig i ansiktet hos många av dem. Då önskade jag att jag kunde påverka barnens utvecklingsmöjligheter.
Dina utvecklingsmöjligheter fick du försöka hantera utan hjälp från mig.
Torsdag 12/3 ▲ Varje dag är en prövning och en förtvivlan
Tisdag 10/3 ▼ Våren innebär att jag kommer hit varje dag
-
Onsdag 4/3 ▼ och fredag 6/3 ▲ Det blir ljusare och varmare utomhus men inombords blir det bara kallare och mörkare
-
Lördag 28/2 Nu har jag suttit länge i kyrkan ensam och tänkt på den tid vi fick tillsammans och på orden du så ofta sade när jag var orolig; Det är lugnt morfar, det ordnar sig.
Jag hoppas att det ordnar sig snart.
Onsdag 25/2 gick jag först högst upp i tornet ovanför klockorna och kände suget efter att avsluta alltihop. Det finns för mycket att leva för så jag gick ned igen och upp på kyrkogården dit jag har gått sällan den här vintern helt enkelt för att jag får sådan ångest och skuldkänsla så att jag inte kan träffa mina underbara änglar. De ser direkt hur det är och då lägger jag min smärta på dem. Just nu vill jag stänga in mig i ett mörkt rum. Flera gånger har jag gått in i kyrkan vid midnatt utan att tända lyset. Jag sitter då på en liten pall där kistan stod och hör ekot av Annas ord till dig.
Torsdag 19/2▲ Sorgen och saknaden är förlamande
Lördag 14/2▼ Nu har mörkret i själen lagt sig igen
Tisdag 10/2 konstaterar jag att det här är kyrkogårdens enda grav som det snöröjs ända fram till och det är inte jag som har skött snöröjningen. Inte ens nu är det jag som banar väg.
-
Fredag 30/1. Först sol och sedan efter en stund snöfall. Inom mig mörkt mörkt. Jag undviker mina käraste vänner nu för när de ser att jag är ledsen, blir de ledsna och vet inte hur de ska göra. Jag har suttit ensam i kyrkan med mina minnen, min sorg, min smärta och min skuld.
Fredag 23/1. Jag kanske inbillar mig men jag tycker att jag känner din arm på min axel när jag står här och hör dig säga "Det är lugnt morfar, det ordnar sig" som du sade så många gånger när jag oroade mig och det känns faktiskt som att det ordnar sig snart.
Vart du än blev av så är jag på väg dit och vore det inte för mina jordiska änglar så skulle det gärna få ordna sig nu med en gång men det känns som att jag bör avsluta en del saker först.
Lördag 17/1 och jag kan inte skriva här om vad som händer men för första gången sedan 28/9 2010 inser jag att vi snart möts igen på det ena eller andra sättet.
Det och mina underbara änglars ständiga närvaro gör att jag mitt i alla sorg smärta och skuld, ändå lyckas njuta av livet igen.
Det är lördag kväll 10/1 och det stormar utanför mig och inom mig Jonny
Det är lördag 10/1 och jag har inte kunnat skriva här de senaste dagarna på grund av ångesten som kommer när jag börjar sätta tankarna i ord men i går hos nunnorna hände något som jag inte kan förklara och nu ska jag försöka leva med nya förutsättningar.
Mina änglar tycks veta när jag krisar så de hör av sig och en av de ljuvliga hälsade på hemma helt spontant i förrgår.
I dag den tredje januari saknar jag dig så att det värker i själen
Nyårsafton skulle du ha varit med mig. Jag köpte en jätteraket som jag tänkte bränna av här men ångrade mig av hänsyn till andra sörjande. I stället lade jag några smällare i en plastburk. Raketen får hänga på väggen hemma i avvaktan på rätt tillfälle
-
