Bilder och tankar från 2013 finns här
Jag lever med Jonny trots att han inte lever med mig. Han finns i mina tankar större delen av dagarna. Minnesbilderna flimrar genom min minnesbank styrt av vad jag upplever i verkligheten. Många av dessa bilder triggas när jag ser barn och ungdomar i olika situationer och blir påmind. Bilder från livet och avskedet
Jonny offrades och om detta har jag skrivit utförligt tidigare.
Jag förstod inte förrän vi tillbringade torsdagen 23/9 tillsammans och så här skrev jag i min allmänna dagbok den kvällen: "Pizzabuffé Indiana i Västerås med Jonny. Polisanmälan överfall och rån. Jonny var ledsen över allt men skulle börja ett nytt liv nu"
Dagen efter insåg jag att det var kris och började jaga hans socialsekreterare vars namn finns i äldre inlägg. Jag lämnade under fredagen minst 25 röstmeddelande utan att hon ringde tillbaka.
Jag lyckades få tag i hennes chef vars namn också finns i äldre inlägg.
Jag förklarade för henne att Jonny inte skulle överleva den kommande veckan utan hjälp med behandling men de lät honom dö utan ett enda försök till stöd och hjälp då.
Tisdagen 28/9 fick vi dödsbudet och senare erbjöd socialtjänsten ett samtal med mig för att jag skulle få framföra mina klagomål och jag frågade om det skulle ge Jonny livet åter, om de trodde att det var ångervecka på dödsbud.
De svarade inte... Korrespondensen finns i äldre inlägg.
Bilderna från 2012 finns här
De första bilderna från 7/11-2010 finns här
Bilderna fortsätter fram till årsdagen 28/9 här
Resten av bilderna 2011 finns här
-
Fredag 6/3 Det blir varmare och ljusare ute men kallare och mörkare inombords.▲
Onsdag 4/3 Vår ute och vinter inombords. Mörk vinter. Kall vinter. ▼
Lördag 27/12 var vacker men fylld av sorg och smärta
Årets julafton tillbringades med många nära och kära vänner som jag inte skulle ha utan ditt bittra öde.
Fredag 12/12 tror jag att de här bilderna togs men nu är det så snurrigt i huvudet av allt grubblande över att min nuvarande fantastiskt kärleksfulla gemenskap med mina jordiska änglar, är en direkt följd av att du offrades Jonny. Dessa underbara unga kvinnor kom in på min livsväg när du lämnade den.
Om inte du hade gått ur tiden hade jag inte mött dem. Det är ett fruktansvärt plågsamt faktum.
Torsdag 4/12. Det har gått en vecka igen med så ont i själen så att smärtan inte kan uttryckas i ord, bara med tårar.
Nu är det fredag 5/12 och början på tiden då du och jag brukade prata om att fixa julgodis tillsamman. Vi letade recept och gjorde inköpslistor.
Det blir ett långt intensivt julfirande som börjar redan nu med aktiviteter som skingrar paniken och ångesten.
Tisdag 2/12
Fredag 28/11
Tisdag 25/11 börjar jag kvickna till efter tio dagars själslig förlamning och nytt chocktillstånd.
Söndagen den sextonde träffade jag en människa som jag kunde prata om dig med och det kändes bra då men samtidigt var det som att verkligheten blev så påtaglig.
Du är inte bara tillfälligt borta igen och då blev känslorna så svåra att bära så jag stängde in dem.
Under de här dagarna har jag suttit ensam i kyrkan på platsen där din kista stod. Jag har suttit där långa kvällar utan att ha belysningen tänd i kyrkan.
Jag har vandrat mellan kyrkan och vår minnesplats.
Just nu vet jag inte hur jag ska orka hålla fasaden socialt för mina underbara vänners skull men jag får inte lasta min smärta på dem som jag gjorde med Marie då vi grät tillsammans över det obegripliga.
Söndag 23/11
Torsdag 20/11
Onsdag 19/11
Måndag 17/11
Söndag 16/11
Lördag 15/11
Söndag 16/11
Måndag 17/11 - Tre dagar med smärta som inte kan uttryckas i ord
Onsdag 12/11 Du var med i kväll på sinnesrogudstjänsten Jonny
Söndag 9/11. När allt känns meningslöst finns de där de som ger mig livsglädje men det är svårt att begripa varför all denna lycka unnas mig som en följd av ditt bittra öde Jonny.
Onsdag 5/11 började jag förbereda återförening eftersom det kändes som att allt var avklarat. I går 6/11 kände jag frid inför beslutet att städa upp socialt men drabbades av en återställare. Jag mötte min skyddsängel och under samtalet med henne ringde en annan av mina tre viktigste änglar som ville umgås på kvällen. Strax därefter kom den tredje ljuvliga ängeln och det hela blev helt magiskt. När jag till slut kom hem på natten beslutade jag att ge livet en chans. Under kvällen kunde vi prata om dig utan att jag bröt ihop. Just nu känns livet möjligt att njuta av igen. Mina tre änglar verkar veta när jag håller på att ge upp och det ger mig livslust. I går kväll samlades alla tre när jag trodde att allt var klart.
Söndag kväll 2/11
Lördag kväll 1/11
Fredag 31/10 blev det heldag i kyrkan och många möten med andra sörjande.
Måndag kväll 28/10 satt jag länge helt ensam i kyrkan utan en enda lampa tänd. Bara ett litet flämtande ljus stod bredvid mig där jag satt på altarringens bönpall där kistan stod 15/10 2010.
Den stunden kom så många goda minnen tillbaka vilket bara gjorde sorgen och smärtan värre.
Min skuld är oförlåtlig eftersom jag såg allt och gjorde inget.
I går 23/10 rasade tillvaron helt igen när det som en blixt dundrade in i mitt medvetande att du är borta på allvar. Då ringde min käraste ängel och jag gick på veckomässan i kyrkan där jag mötte flera som ger mig stöd när livet känns meningslöst och orättvist. Jag såg allt och gjorde inget. Som en direkt följd av detta svek lever jag vidare med några underbara änglar i ständig närhet. Det är den yttersta orättvisan.
Sen söndagskväll 19/10 kände jag obetvinglig impuls att åka hit och bara vara här en stund
18/10 I kväll när allt kändes mörkt och meningslöst ringde en av änglarna och ville träffas en stund och då blev det ljust igen.
Vilken nåd att ha sådana vänner.
14/10 den senaste veckan har jag isolerat mig från mina änglar eftersom jag inte kan prata utan att det brister. I stället har jag suttit helt ensam i kyrkan och försökt förstå utan minsta framgång. Missunnsamma skitstövlar besudlar gemenskapen med mina finaste vänner och jag vet inte om jag ska bry mig eller betrakta skvallerkärringarna som de kräk de är. i morgon är det fyra år sedan din kista stod framme vid altarringen i Vårfrukyrkan.
7/10. Jag blev så utmattad av allt grubblande i går eftermiddag så jag somnade i en stol och vaknade i panik efter en halvtimme med en enda tanke; till kyrkogården nu! Jag vet inte varför men sedan gick jag in i Vårfrukyrkan och satt där ensam länge men förstod aldrig vad som hände. Jag satt på platsen där kistan stod vid avskedsceremonin.
Fredag 3/10. Hur länge orkar man bära på ångest och sorg utan att den sociala fasaden spricker?
Det var som om mina jordiska änglar kände på sig att jag var skör i dag för de har funnits nära mig hela dagen trots att jag har haft svårt att prata. Sorgen smärtan och saknaden bara växer och då är det stödet livsuppehållande.
Lördagen 27/9. I morgon är det fyra år sedan det blev den mörkaste dagen i mitt liv. Sorgen och smärtan växer för varje dag. Det finns ingen tröst men det finns ett underbart stöd och utan det stödet vore livet outhärdligt.
Måndag 22/9. Den senaste veckan har varit en enda lång mardröm.
Tisdagen16/9 blev allt fullständigt obegripligt och fasansfullt
7/9 De senaste dagarna har stunderna vid din plats fått mig att skaka av sorg smärta vrede skuld och bitterhet och det var tur att mina änglar tog tag i mig i dag så att jag besinnade mig
5/9
3/9
I kväll 1/9 kom så många goda minnen när jag satt här och begrundade den tid vi hade tillsammans.
Måndag 25/8 de senaste dagarna är det som att jag hör din röst varje dag när jag går till och från kyrkogården. "Det är lugnt morfar, det ordnar sig" som du sade alltid när jag oroade mig.
Tisdag 19/8 slog dilemmat till igen i medvetandet. Alla mina underbara vänner som berikar mitt liv, kom in i mitt livsrum för att du lämnade det Jonny. Det är ett outhärdligt dilemma som jag inte kan hantera.
Fredag 15/8 på natten är det en mardröm som jag inte kan vakna ur
Onsdag 13/8. I kväll dagen före din födelsedag blev smärtan outhärdlig men då fanns Marie där och delade min sorg
Söndag 10/8 och mörker igen
Fredag 8/8 Träffade jag mina käraste två änglar och en journalist. Det blev upprättelsens dag och dagen då jag äntligen kunde tala om dig utan att bryta ihop.
Onsdag 6/8 blev det så där otäckt tomt i huvudet igen när jag försökte få in att du inte är med längre. Det går helt enkelt inte och jag vill inte att det ska sjunka in i mitt medvetande. Jag väntar....
Söndag 3/8 efter långa samtal med mina jordiska änglar i kyrkan.
Du är med Jonny.
▲1/8▲ ▼30/8▼
Söndag kväll 27/7 är det svart svart svart
Torsdag 24/7 satt jag länge i skuggan nära den grönvita platsen. Det borde vara jag och inte du Jonny.
Tisdag 22/7 Den vidriga kampanjen mot mig ebbar ut och jag söker tröst för allt när jag planterar grönvita blommor. Allt fixar sig utom sorgen, längtan och smärtan
-
140718 Nu kan inte ens änglarna ge tröst. Det är bara mörkt och kallt.
Jag fyller 71 i dag och du borde ha överlevt mig. Det blir kortslutning i huvudet när jag försöker acceptera att det inte blev så. Det går helt enkelt inte eftersom du alltid och överallt är med.
Söndag 13/7 fick jag försöka berätta om dig för två nya vänner men det gick inte
Torsdag 10/7 gav gemenskap och tröst i kyrkan
Måndag 7/7 tillbringade jag eftermiddagen i kyrkan med en ny ängel och massor med minnen
Söndag 6/7 under en heldag på småvägarna runt Mälaren bestämde jag mig för att försöka acceptera att mina underbara jordiska änglar finns runt mig för att du inte längre gör det fysiskt. Andligt är du med mig hela tiden och kanske kan jag börja tala om dig snart utan att bryta ihop.
Fredag 4/7 har någon hängt ett halssmycke på stenen
-
Onsdag 2/7 mötte jag min första ängel som gav mig värme och verklighetsåterkoppling. Det finns bara två vägar nu; Ge upp för smärtan eller göra det bästa av möjligheterna.
Söndag 29/6. När det är som mörkast, mest smärtsamt och ångestfyllt, finns mina änglar där och tycks veta hur jag mår.
Torsdag 26/6 blev det några timmar i kyrkan med en av de jordiska änglar som gör att jag orkar gå upp och möta verkligheten en dag i taget. Nyss fick jag en vision om en liten metallskylt till höger om gravstenen. På den får det gärna stå "Jonnys Morfar Germund var ändå här nästan varje dag och nu är det permanent"
Söndag kväll efter ett sällsamt möte i kyrkan. Där får jag min tröst och smärtlindring.
Midsommarafton 2014 och du borde ha varit med Jonny
-
Onsdag kväll 18/6 är allt som en mörk mardröm
Lördag 14/6
Onsdag 11/6 är det bara ångest och smärta
Lördag 7/6▼ och tisdag 10/6▲ Det blir bara värre och värre.
-
Torsdag 5/6 blev verkligheten brutalt uppenbar. Jonny är inte med oss längre.
Måndag 2/6▼ och onsdag 4/6▲ känns det som att det börjar ta slut på orken
Lördag kväll 31/5 efter en dag med underbara vänner känns livet meningsfullt igen trots smärtan
Bilden är från förrgår torsdag 29/5. Då hade jag haft kontakt med prästen Bosse vars son gick ur tiden för några månader sedan. Ingen av oss kan prata om det obegripliga utan att tårarna flödar och rösten brister. Det värker i själen.
I dag 26/5 på apoteket satt en liten kille i en barnvagn i kön före mig och han var så lik dig Jonny. Han tittade mig i ögonen, log och kastade nappen. Sedan visade han att jag borde ta upp den och leken upprepades några gånger tills jag inte stod ut och gick hit i stället. En bekant som förlorade sin maka sade att det blir lättare med tiden men för mig blir det svårare för varje dag.
-
Bild från gårdagen 23/5. Då var det så många känslor som ville ut men inga som då kunde beskrivas med ord. Lite avsky, lite bitterhet, mycket saknad och mycket skuld. Snart är jag där igen och snart är jag där i evighet.
I går 22/5 saknade jag ord efter påminnelser om dig men ett samtal med en ängel lyfte mig till verkligheten igen.
Tisdag kväll 20/5 skiner solen varmt och ändå känns det iskallt
Fredag 16/5 vill jag bli väckt ur min mardröm
När jag gick i skogen i går 13/5 och såg de fantastiska vitsipporna i grönt och vitt, tänkte jag på det hemska dilemma som Anna och jag pratade om alldeles innan jag tog den här bilden. Att så mycket underbart kan sättas igång av att något så outhärdligt inträffar, är svårt att förstå meningen med men Annas ord sjunker sakta in.
På missbruksmässan visste många om ditt öde Jonny och när de ville prata om det så brast min självkontroll och det blev svårt för de andra. Jag vill så gärna berätta men rösten bär aldrig så det får bli tårarna som berättar.
Måndag 5/5 satt jag länge ensam i kyrkan och begrundade allt jag kunde och borde ha gjort för att rädda Jonny
Första maj har jag suttit i kyrkan hela dagen och tänkt på tiden då sveket ledde till din undergång Jonny. Jag såg allt och gjorde inget
Outhärdlig sorg,saknad och smärta söndag 27/4
Annandag påsk▲ Påskhelgen har varit en lång påminnelse om ditt lidande Jonny.
Påskdagen▲ Ditt lidande är över Jonny. Mitt lidande över min skuld är livslångt.
▲Påskafton▲
▼Långfredag▼
-
Måndag 14/4 tog bitterheten över igen. Skulden över att jag lät detta ske, tar just nu bort glädjen över de jordiska änglarnas omsorg eftersom den underbara gemenskapen med dem är en följd av att Jonny offrades.
Bild från lördag 12/4. Nu har det varit några sömnstörda nätter i följd där du har funnits i tankarna hela tiden och det har blivit så att jag lever två livflöden växelvis. Ensam med tankar om dig och i gemenskap med de jordiska änglar som jag har privilegiet att få möta nästan varje dag. De gör att jag ändå har lust att leva en tid till.
Söndag 6/4 och bara mörker igen
Fredag 4/4 Det är knappt att jag orkar gå härifrån när jag steg för steg inser att den lille plutt som jag busade med i 14 år är borta. I dag slog det ned som en blixt igen som det gör så ofta. Jonny är borta.
Onsdag 2/4 har jag haft underbar hjälp med att klara av smärtan tack vare mina jordiska änglar men i kväll brast det som vanligt
Efter en lång dag i Vårfrukyrkan 30/3 börjar friden infinna sig. Det är som om sorgen och smärtan dövar medvetandet till slut.
I går lördag 29/3 tände jag ljus blev kvar länge för att försöka hitta glömda minnnen. Då startade kyrkklockorna inringande av helgen och jag blev stående som förstenad i fem minuter med tårarna sköljande marken under mig där resterna av din fysiska form finns. Jag horde inte ha åkt hoj för hemfärden blev skakig. I dag är det söndag 30/3 och om en halvtimme ska jag vara i kyrkan för invigningen av barnaltarskåpet. Sedan blir jag kvar som guide hela eftermiddagen och då kommer jag som vanligt bli sittande på bönpallen i väntan på levande sällskap.
Torsdag 27/3 Göran och jag talade om kristiden när han var inblandad i din behandling Jonny. Det var så många som ville ge dig stöd men min naivitet tillät alla dumma beslut som togs då.
Tisdag 25/3 Jag och Anna talade om dig i dag Jonny och det fungerar inte. Jag bryter ihop varje gång vi försöker. Skulden är för svår.
Söndag 23/3 skiner solen ute och bitterhetens mörker är tillbaka inombords. Läsning av alla gamla anteckningar från krisåren gör skulden outhärdlig.
Tisdag 18/3
Bit för bit läser jag de omfattande material jag samlade under Jonnys krisår och ju mer jag läser desto mer inser jag att vi svek honom hela vägen och att mitt eget ansvar är tungt eftersom jag hade tid och resurser att stoppa svekprocessen.
Fredag 14/3 kunde jag ta en bild igen efter några dagars förlamande förtvivlan
Söndag 9/3 Det är de 40 martyrernas dag i dag och Jonny har varit i mina tankar hela dagen. Det blev ofta bråk med Jonny eftersom han var svårberäknelig.
Jag höjde ofta rösten mot honom när jag tyckte att han gjorde fel och det märkliga är att han aldrig höjde rösten mot mig. Han talade inte heller någon gång för mig att jag tänkte och tyckte fel.
Han lönade ont med gott och min skuld är gränslös.
Jag såg allt men gjorde ingenting för att skydda Jonny mot det och de som pinade honom.
Fredag 7/3. Varje dag tänker jag att det inte kan bli värre än så här, men det bli värre. Varje dag blir det värre.
Bilden är från tisdag 4/3 och nu är det torsdag morgon men jag har inte kunnat skriva på grund av panik. Det är så orättvist!
Söndag kväll 2/3 efter en dag med ljus och mörker i märklig blandning
-
Onsdag 26/2. I dag kändes allt ogenomträngligt mörkt men så träffade jag Anna i kyrkan. Hon är navet i mitt liv och den som har berett vägen till alla underbara vänner som jag har, efter att hon samlade ihop spillrorna som var jag efter att du lämnade oss. Hon och den nya prästen Katarina vill träffa mig i morgon för ett samtal om prästens roll.
Sedan fick jag ett samtal från den andra av mina två ljuvliga jordiska änglar och hon vill träffa mig på kvällen så ett mörker vände till ett ljus trots allt.
Utan dessa två och ytterligare åtta jordiska änglar skulle jag inte orka leva vidare.
-
Lördag 22/2 känns det hopplöst igen
Efter kvällsmässan i kyrkan med ögonen svidande efter alla tårar, står jag i snön och konstaterar att jag ännu inte begriper att du är borta. Jag saknar ditt Öh morfar, kan du skjutsa mig och så vidare. Du krävde aldrig något av mig i motsats till resten. Du gav det du hade att ge och det var mera värt än pengar. Du var den ende som aldrig gnällde om att jag tänkte och tyckte fel och nu får jag inte höra det som alltid gjorde mig glad: "Du är knäpp morfar"
Ändå är du nu bofast i det inre rum som Anna hjälpte mig att bygga och mina älskade jordiska änglar verkar se när det måste städas i det rummet för då kommer de till tröst.
Jag saknar dig Jonny så det är som tandvärk i själen.
-
Måndag 17/2
Söndag 16/2
Fredag 14/2 alla hjärtans dag finns det bara tre hjärtan och alla är från mig. Det känns tragiskt.
Onsdag 12/2 efter sinnesrogudstjänsten som blev en lång påminnelse om Jonnys öde
Ett långt besök här och vid altaret i kyrkan väckte många tankar som jag skriver i den dagbok som kan läsas först när inte heller jag är med bland de levande. Bönhörd är ordet för dagen.
Lördagen den åttonde februari försöker jag förgäves minnas hur jag tänkte när jag svek Jonny då han som mest behövde mitt stöd. Jonny som var den ende som aldrig anklagade mig för att tänka och tycka fel. Jonny som jag ständigt manade till att tänka och tycka rätt. Jonny som jag saknar så att glädjen över all kärlek som förunnas mig, grumlas vid tanken på att mina käraste vänner korsade min väg för att Jonny lämnade den.
Måndagen den tredje februari läser jag fortfarande dagboken och fylls av bitterhet igen.
Fredag 31/1 har jag läst min dagbok från 2002 och fram till de första åren efter Jonnys flytt till Enköping och känner en outhärdlig skuld. Jag såg vad som hände när dina plågoandar visade förakt och förringande. Jag såg vad som hände när den som skulle ta hand om dig krossade dig med ett påhittat skuldberg när det var hon som stod i skuld till dig efter konfiskerande av försäkringspengar.
Jag såg allt och gjorde inget!
Tisdag 28/1 från tidig morgon till sen natt är du i mina tankar Jonny
Fredag 24/1 saknar jag Jonny extra svårt eftersom så mycket har påmint om tiden då det fanns ett hopp och en möjlighet
Onsdag 22/1 känns det bara så orättvist att Jonny offrades
Måndag 20/1 har jag knäböjt ensam i kyrkan och bett om förlösning
Lördag 18/1 efter en hel dag i mina älskade änglars sällskap har jag fått så mycket medkänsla så att jag undrar hur de står ut med min sorg och smärta men de finns där hela tiden och ger mig av sin innerlighets värme.
-
Torsdag 16/1 känns allt meningslöst och obegripligt.
Fredag 10/1 tar orken slut. Sveket känns tungt att erkänna men jag såg allt och gjorde inget. Därför är det som det är och skulden får jag bära så länge jag orkar fortsätta.
Trettondagsafton 5/1 är det disigt ute och dimmigt i huvudet när jag försöker fatta att Jonny är borta. Jonnys sista ord till mig ringer i öronen "Det är lugnt morfar, jag vet vad jag gör" Då kom paniken när jag insåg att det var verklig kris.
Nyårsdagen saknar jag Jonny så att det värker i hjärtat
-
